Posts Tagged ‘Guldägget’

Nattklubbsstämplar och produktivitet

juli 21, 2009

McDonald's-stämpeln. Bild: Resumé

Det är någonting visst med kvällsflyget från Stockholm till London. Jag vet inte om det är avsaknaden av e-post eller telefon som skapar lugn. Vad jag vet är att man får tid att fundera och skriva i lugn och ro. Således kommer här ett par reflektioner och tankar från det arbete som pågår inom expertgruppen (känns alltid lika kymigt att använda den etiketten) för att utveckla 100-wattaren.

Min gode vän och gruppkollega Dan Landin nämnde tidigare att det är lätt och bekvämt att sitta på läktaren och kommentera om hur allting borde vara. Men att det är något helt annat att i verkligheten faktiskt åstadkomma en skillnad som är praktisk genomförbar.

Jag har alltid levt efter devisen att: ”Det finns inget mer praktiskt än en god teori”. Men, det råder inget tvivel om att det existerar stora och jobbiga utmaningar inom ramen för 100-wattarens utveckling om man skall applicera den devisen fullt ut. Vi har en lång väg att vandra innan vi är i mål men redan efter ett par första arbetsmöten står det klart att några av mina allra tydligaste hypoteser om ”hur det borde vara” inte är lika enkla att genomföra i praktiken. Komplexiteten är helt enkelt exceptionellt hög. Nu var det väl ingen som ansåg något annat skall påpekas.

Låt mig passa på och illustrera med ett praktiskt exempel från min vardag som kundansvarig för McDonald’s på DDB. Hur skall detta exempel bedömas inom ramen för 100-wattaren? Skall det få tävla? Jag tänker inte lägga fram hur gruppen har bedömt fallet i dagsläget utan ser fram emot feedback från alla intelligenta personer ute på fältet.

Vi rör oss inom ramen för effektområdet produktivitet. Ni som har följt med bloggen minns att ett av områdena som vi arbetar med att utvärdera/utveckla är produktivitet (effektivitet).

Under årets Guldäggsgala så tävlade DDB och McDonald’s med en såkallad nattklubbstämpel. Detta var ett innovativt medieval för att påminna om varumärket vid en tidpunkt på dygnet då McDonald’s är mycket relevant. Kampanjen var lokal (Stockholms innerstad) och genomfördes vid ett tillfälle. Investeringen var minimal: Ett par stämplar med färg. Jag kan givetvis inte gå in i detalj när det kommer till effekterna i kronor och ören. Jag nöjer mig med att säga följande: Effekten var extremt hög mätt i produktivitet. Med ROMI (Return on marketing investment) som mätparameter skulle talen bli absurt höga.

Hur ska vi behandla detta?

En hel rad intressanta frågeställningar dyker upp som följd. Relativa tal vs. Absoluta tal? Budgeten för insatsen? Den relativa styrkan i varumärket innan kampanjen? Storleken på varumärket innan kampanjen? Den totala effekten på varumärket? Den totala effekten på affären? Det finns flertalet frågor som dyker upp. Ni ser själva.

Jag tänker inte resonera om allting i detalj utan nöjer mig med att påstå följande: Alla frågorna påverkar förutsättningarna för hur produktiv en kampanj har förutsättningarna att vara.

En högre relativ grad av kreativitet (oavsett hur vi definierar detta) brukar rättfärdigas – med all rätt – genom att det ökar produktiviteten för en kampanj. Det må vara sant. Men behöver det innebära att produktivitet skall vara med som en konkret mätparameter inom ramen för 100-wattaren? Det är trots allt skillnad på den totala effekten och graden av effektivitet för att uppnå detta.

En kampanj för ett starkt varumärke (läs McDonald’s vid en situation då relevansen och preferensen är hög sedan tidigare) kommer per definition alltid att behöva investera mindre än ett svagare varumärke för att nå samma effekt.

Det är inte sopenkelt att undvika att vi mäter och belönar hur duktiga man har varit på att bygga upp ett varumärke – inte hur bra man är nu. Det är i alla fall värt att fundera på.

Man skulle kunna hävda att nattklubbstämpeln för McDonald’s hade en skyhög produktivitet (effektivitet) främst tack vare år av arbete för att bygga relevansen och preferensen just i den situationen. Kampanjen kapitaliserar sedan på detta.

Givetvis kommer man aldrig komma ifrån att ett varumärke har ett kapital som är byggt under en lång tid. En effekt är alltid, på något sätt, kopplat till det existerande. Det gör dock inte utmaningen mindre utifrån ett bedömningsperspektiv.

Jag ställde en fråga tidigare. Skall McDonald’s få tävla med nattklubbstämpeln i 100-wattaren? Spontant tror jag att majoriteten kommer att säga nej på den frågan, med huvudargumentet att den totala effekten för affären är för liten givet dess begränsade omfattning.

Alternativt upplever majoriteten att McDonald’s kan tävla med nattklubbstämpeln, men att den aldrig kan komma i närheten av att vinna på grund av ovanstående resonemang. Har jag rätt i detta antagande?

Det har implikationer för hur vi ser på produktivitet inom ramen för 100-wattaren. Vad det belyser är att faktorer som relativa tal vs absoluta tal, budgeten för insatsen, den relativa styrkan i varumärket innan kampanjen, storleken på varumärket innan kampanjen samt den totala effekten på varumärket och affären – samtliga spelar en betydande roll när man skall bedöma produktivitet.

Ja, om hur ska vi egentligen behandla produktivitet som bedömningsparameter? Det var ju det som var frågan.

Vad säger ni?

Cheers från London,

Johan Östlund

Annonser

100-wattaren är den viktigaste kreativitetstävlingen

maj 17, 2009

Leon Phang

Leon Phang är planner på reklambyrån Jung von Matt och bloggar på The Planning Lab. Han är även ordförande för svenska plannerföreningen APG och brinner för reklam som både är kreativt inspirerande och strategiskt effektiv. Leon har redan gett sig in i debatten här på bloggen med konstruktiva tankar. Det var läge att låta honom vädra sina åsikter som gästdebattör.

385%! 589%! 765%!
Efter en titt i 100-wattarens vinnarbilaga 2008 tyckte jag att alla tresiffriga procentökningar verkade oseriösa och utan verklighetsanknytning.

Att lösa detta trovärdighetsproblem är förstås rätt i sig men det gör inte 100-wattaren mer intressant. Tävlingen kan vara så mycket mer än en seriös och rationell storasyster till Guldägget.

Nyckeln ligger i hur man ser på begreppet effekt.

Antingen kan effekt vara ett alibi för reklambranschen att få göra kul och kreativ reklam. Eller så finns det ett annat sätt att se på effekt som faktiskt är värt att belöna.

Till saken hör att företag i västvärlden faktiskt inte har något effektivitetsproblem. Våra företag är ju redan vältrimmade och optimerade. De är effektiva!

Västvärldens problem är snarare brist på innovation. Eller rättare sagt, vi kan alltid behöva mer innovation för att inte hamna i den globala ekonomins kölvatten.

För de flesta är innovation lika med nytänkande, projekt som kräver riskkapital och som kan leda till fantastiska saker som biotech, rymdresor, miljöteknik och smarta robotar.

Men innovation är också ett förhållningssätt till affärer, för i grund och botten är det optimism, vision, risktagande och entreprenörskapet som föder innovation. Nytänkande inom marknadsföring är en del av detta. Och då pratar vi inte om kreativ reklam, utan om att definiera om ett företags produkt, dess konkurrenter, dess marknad – kanske rent av dess existens.

Exempel:

Vad händer om ett företag säljer sina produkter till helt andra människor?

Eller ger bort sin produkt gratis men tar betalt för en reklamen i stället?

Eller digitaliserar sin analoga tjänst, eller gör den fysisk om den är digital?

Eller kombinerar sin produkt med en annan produkt på marknaden till något nytt?

Eller gör tvärtom från vad det brukar göra?

Huvudpoängen är att på samma sätt som reklambyrån är kreativ när det gäller utformning av reklam kan en företagsledare vara kreativ när det gäller att definiera strategi, taktik och förhållningssätt till sitt varumärke och sin marknad. Siffror går från att vara passiva redovisningstal till vapen för förändring.

Framförallt blir tresiffriga procenttal inte alls slumpmässiga fantasital utan ett resultat av risktagande, mod och innovativt tänkande. Det är en verklighet värd att belönas.

/Leon Phang